Nu är det vår tur och vår möjlighet

Jag är 49 år, femte året är på gång som stadsstyrelsens ordförande och elfte året som fullmäktigeledamot.

Jag var med i valet 2011 och fick då 1211 röster. Resultatet var mycket bra eftersom jag var med för första gången. Ser man till rösternas antal kom jag på plats 100. I förra valet 2015 skulle resultatet ha räckt till en andra reservplats. Nu har jag åtta år mer erfarenhet och går motiverat med för att nå en värdefull plats i riksdagen. Vår stad och region behöver en egen riksdagsledamot.

Politik och val är ett strategiskt lagspel, här klarar sig ingen ensam.

Jag har gått med eftersom många uppmuntrat mig att göra det. De ser att min förmåga att samarbeta, förhandla och verkställa saker utgör styrkor som kan få till stånd det breda förtroende som behövs för att lyckas med målsättningarna. Jag drar mig inte heller från svåta diskussioner eller ifrån att fatta svåra beslut då målet är nå ett bra resultat som gagnar alla.

I mig har ni en beslutsfattare vars hjärta finns i östra Nyland! Jag har vuxit upp i Lappträsk, gått ungdomsåren i skola i Lovisa och såg det som naturligt att flytta tillbaka till mina rötter med min familj. Jag har en stark vilja att påverka hela Nylands utveckling. Nyland utgör motorn i Finland. Urbaniseringen är ett faktum, men jag vill kämpa för hela regionens utvecklingsmöjligheter. Jag är för sjätte året med i Nylands landskapsförbunds styrelse och har där fått ett brett förstående då det gäller ärenden som berör hela landskapet. Jag vill göra ett genuint och arbete för människorna och regionen vi bor i.

I arbetet som riksdagsledamot skadar det inte att jag har en mångsidig arbetserfarenhet. Jag har jobbat tio år som lärare inom andra stadiets utbildning, i huvudsak inom restaurang- och servicebranschen och med gemensamma ämnen. Min karriär omfattar också ett café- och restaurangföretag i Sapokka i Kotka som jag drev i fyra år. Jag har varit chef på kongress- och bankettavdelningen på Hotel Kämp samt jobbat som hovmästare på en och annan högklassig middag. Det gör jag fortfarande för att de uppskattas och ger mig mycket arbetsglädje.

Jag är stolt över min yrkeskår och över alla som ger betjäning inom olika branscher. Då viljan att betjäna finns i ryggmärgen, då löper också arbetet, vare sig det är frågan om en kunglig middag eller en hård förhandling vid mötesbordet.